Jag vet bättre!

Det dröjde väl inte många minuter innan jag talade om för henne hur hon skulle sköta sitt jobb. Först beklagade jag hennes konservativa syn på människan och bad henne lämna sina personliga åsikter i kyrkan, var de hör hemma och se till att uppträda professionellt – nu, genast. Sen frågade jag om hon överhuvudtaget kunde se skogen för alla träd och bad om att försöka hålla fokus på att hitta orsaken och inte fumla runt bland alla symtom. Jag gjorde också tydligt att jag absolut inte var ute efter en diagnos eller en sjukskrivning så hon kunde faktiskt ta och chilla lite. Innan jag gick frågade jag även henne hur länge hon hade jobbat där och konstaterade då högt och tydligt att man efter tre år borde kunna se upp från sina papper och faktiskt se den man snackar med i ögonen då och då.

Jag var inställd på något helt annat förmodar jag och där borde vi egentligen snacka om förväntningar men det tar vi en annan dag. När hon ställde frågor om mitt sexliv blev jag pissed på grund av sättet hon ställde dem på. När hon frågade hur ofta jag kände mig promiskuös (jo, hon använde det ordet) och var villig till att ta höga risker för att ligga med en och annan man bad jag henne dra åt helvete. -” Jag vet inte hur det ser ut i din värld men i min värld behöver man inte riskera något för att få sex, man behöver knappt anstränga sig och man behöver absolut inte ta några som helst risker!” Jag sa till henne att sex kan få mig att försvinna lite och glömma verkligheten för en stund och hon gjorde världens jävla sak utav det. Stämplade mig direkt som lös och riskvillig. Gillar du att ligga med många män.. på kort tid och så? Vad fan var det för fel på henne? Jag hade inte en minsta tanke om sex eller män och hon försökte slänga på mig nåt slags sexmissbruk?! Först och främst ställde hon frågan om vad jag känner om sex och jag gav ett ärligt och öppet svar men jag sa fan inte att jag ligger med vem som helst när som helst! Jag är faktiskt jävligt kräsen. ”…och när du mår bra tror du då att du klarar allt och startar då nya projekt och du känner dig nte naiv för du tänker att du fixar det och sen tröttnar du… bla bla” – Öh, jag är inte naiv för jag tror inte. Inför varje nytt projekt djupdyker jag i saken och lär mig allt om det. Jag slukar information i löpande fart och blir en slags expert inom ämnet. Så nej, jag tror inte att jag kan. Jag vet att jag kan. Sen att jag glömmer det faktum att jag är en evig tidsoptimist med en grandios föreställning om mina egna förmågor, är ju en helt annan femma. Efter ca 1,5 h gick hon ut till sin kollega som var en psykolog eller psykiatriker och när hon kom tillbaka 20 minuter senare erbjöd hon mig en tid redan dagen efter. Jag tackade nej och fick istället en ny tid nästa vecka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s