Hemma.

Jag ska spendera resten av den här veckan med bland annat min mamma. Det är inte helt okomplicerat. Vi sköter oss fint med elefanten ständigt i rummet och vi låtsas inte om den. Vi står ut. Tror jag.

Jag kan inte hjälpa att känna en slags vrede gentemot henne. Jag är förbannad och besviken. Jag är fortfarande chockad och förvirrad. Min egen mamma! Mina ambivalenta tankebanor. ”Hon gjorde vad hon kunde, det hon kunde. Hon mår själv inte bra. Hon har gjort massa gott också. Det är inte hennes fel. Det är hennes fel..” Fan vad det är svårt! Jag vet egentligen vad jag borde göra men jag skjuter upp det hela tiden. För jag vet inte hur jag ska göra det? Det jag borde göra är att klippa bandet och säga farväl. Jag vet att det är det jag måste göra, för oss bägge två. Och det är nog lättare för mig att göra det än för henne. Ingen utav oss mår bra i varandras sällskap men vi låtsas som vi alltid gjort. Fast just nu är det svårare än någonsin och vi vet att den enda lösningen är att vi aldrig mer ses..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s