Jag tar tjuren vid hornen.

Och ska försöka möta en utav mina största rädslor. Jag har fruktat det så in i helvete men medvetet flyttat mig mycket närmare det. Varför? Jag älskade platsen innan, före. Jag känner mig trygg och tillfreds här på ett sätt jag inte gjort någon annanstans på väldigt länge. Jag har allt på ett behagligt avstånd härifrån. Just nu är det en mycket viktig detalj i mitt liv. Allt förutom detta då, som faktiskt bara är ett stenkast härifrån. Det som orsakade mig samma olycka två gånger på grund av att jag var en idiot. Första gången nämnde jag inget för honom förrän samma dag. Dagen då jag låg där utmattad av smärta, skuld, skam, ångest och förtvivlan. Det var som att jag fick en slags aggressiv kraft from above och ville att även han skulle få känna på det. Jag är dock ganska övertygad om att jag inte gjorde det på rätt sätt överhuvudtaget. Enkelt att se nu i efterhand. Andra gången blev annorlunda. Det var då jag bestämde mig för att alene acceptera straffet, erkänna synden och lägga mig flat som man säger på norsk. Resultatet: efter en tid i apatiskt och likgiltigt tillstånd blandat med plötsliga aggressiva utbrott på grund av hög stress kollapsade jag under för jävliga omständigheter… #posttraumatiskstress

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s