Babysteps.

Jag försöker hitta orden som kan göra storyn men det är svårt. Håller fortfarande på att identifiera känslor och reaktioner som uppstod i samband med tumultet. Bilden är fortsatt oklar och utan samtliga perspektiv. Logiken finns inte där. Varför? Hur? Vilka? Nej, jag är inte ett dugg närmare till att förstå. Men det börjar sjunka in. Som den duktiga koordinator jag är har jag börjat sortera bland minnet. Jag lägger var sak för sig. Tid, plats, tema, fakta, fragment, han, hon, hen..
Det skall dock nämnas att det går i snigelfart där jag endast tar en sak i taget. Jag har lärt mig att känna efter. Just nu är hela jag så skör att om jag inte ser till att mitt medvetna sakta och varsamt följer mitt omedvetna riskerar jag att hamna i ytterligare en kollaps. Och det mina vänner och ovänner, har jag definit inte råd med.
Därför är jag rädd för eventuell, framtida press i och med den här grejen jag och min doktor startat med psykiatrin. Jag vet hur det är. De kommer inte ha tid att vänta på att jag ska bli redo. De har inte möjlighet att ta hänsyn till när det passar mig. De har många som står i kö.. and so on and so fourth…
Jag vet hur det är… #ångestsomfan #posttraumatiskstress

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s