På torsdag ska jag dit igen.

Fast den här gången ska jag träffa en psykiatriker specialiserad i psykologi eller tvärtom, en psykolog specialiserad i psykiatri. Så sa den där sjuksköterskan från vischan som jag skällde ut. Hon som liksom försökte propsa på mig nån slags bipolär diagnos genom att ställa vilseledande frågor med få svarsalternativ. Jävla idiot. Men vet inte om jag orkar få henne sparkad? Sånt har jag ju fått igenom förut. Det får mig att tänka tillbaka till den gången i Italien då jag ganska akut fick uppsöka en psykiatriker på grund av ett plötsligt, oväntat och ganska kraftigt anfall jag inte riktigt kunde kontrollera. Tack vare en god vän fick jag samma dag tid till en av landets främsta psykiatriker och efter nästan tre tysta timmar i ett stort, flott rum konstaterade han att jag lider av en form av komplex posttraumatisk stressyndrom och befinner mig i ett akut skede där jag inte riktigt sorterat ut vad som hänt ännu. ”You can’t even talk about it” upprepade han många gånger. Han sa också att det i högsta grad var en preliminär diagnos men att all hans erfarenhet säger honom att så är fallet. Åk hem och sök hjälp sa han. Du mår inte bra. Jag ville absolut inte åka hem och blotta tanken fick mig att rysa. Usch!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s