”Orimligt”

Säger min psykiatriker. Hon syftar då på när jag glömmer att tänka på alla hemska saker jag gjort och straffa mig själv för det. Eller på det faktum att jag den sista tiden glömt bort att tänka på min son och att jag är mamma.

Ibland kommer jag på mig själv att inte ha tänkt på honom i närmare en timme. Shit!
Jag brukar påminna mig själv om vissa specifika saker som hänt under mitt liv, så att jag kan älta mer dåligt samvete över det. Tycker väl egentligen inte att jag riktigt förtjänar att leva utan den dagliga piskan.

Jag föraktar mig själv för allt jag utsatt min son för och hur jag inte prioriterat honom när han behövt mig som mest. Som de gånger jag låg apatisk i sängen och lät honom leka med dator och iPad i timmar istället för att själv aktivera honom på något mer kreativt och sunt sätt.


Jag föraktar mig själv för de val jag gjort som lett till förödande konsekvenser, som till exempel ”den danska döden” som ett kapitel i mitt liv handlar om.

Jag gjorde något hemskt, jag vet! Jag lät mina impulser styra mig för ett ögonblick, (två gånger) och för det ska jag betala, resten av mitt liv.
Det ska jag själv se till!

Ofta kommer jag på mig själv att hålla handen för magen när jag tänker på honom. Som att det på något sätt skulle skydda innehållet ifrån honom. Det om något är orimligt. För innehållet är sedan länge borta och det var faktiskt inte han som var hotet. Det var hela tiden… jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s