Far – dotter relationen

Den måste funnits där nångång för hur annars kan jag NÄSTAN veta hur det smakar? Jag måste varit väldigt liten men fan vad jag saknar det! Jag saknar min pappa nåt så jävligt och har behövt honom många gånger. Skulle behöva honom just nu till exempel men han finns inte längre. Han lever i högsta grad men checkade ut för längesen. Hade gärna velat veta vad som orsakade det men det får jag nog aldrig göra.

Jag minns honom som min största trygghet men det fick ett skarpt och ruttet avslut när jag bara var sex år gammal. Minns hur hela min värld rasade samman under en och samma kväll och hur allting var mitt fel. Mina föräldrar skulle skiljas på grund av detta och hela familjen blev, i soffan informerad om vad som skulle ske den närmsta framtiden.

Men det skedde aldrig. Planerna ändrades tydligen och jag fick aldrig någon minsta förklaring till varför. Inte heller var det någon som försökte förklara vad fan det var som hände den kvällen och hur i helvete det kunde gå som det gick. Istället tystades hela händelsen ner och fick absolut icke tas upp igen.

Vad man inte tänkte på, som jag nu har insett i efterhand var hur förödande konsekvenserna blev för mig som inte förstod ett jävla skit förutom det att – JAG höll på att förstöra allt för hela min familj. För det var det jag trodde att jag hade gjort och det var det samvetet jag gick och bar på och det var det som jag konstant försökte gottgöra, med allt möjligt som jag kunde komma på.

Ända tills jag ca sju år senare gav upp och slutade försöka. Det hade ändå inte gett några resultat och dem där vassa kommentarerna med dem där iskalla blickarna från henne hade snarare tredubblats än förminskats, så det gav ingen mening att fortsätta försöka.

Istället började jag skolka, röka, festa, dricka. Det egot jag byggde upp! Jag kände mig snygg som få, coolast i stan och blev hårdare än sten. Fyfan!

Hela tiden saknade jag min pappa. Hela tiden var jag rädd för min mamma. Hela tiden förde de krig mot varandra. Jag tror aldrig de kommit över den kvällen. Jag vet att jag inte gjort det.

Jag vet också att vi ALDRIG mer har snackat om det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s