Posttraumatisk stress

Det är frustrerande lite forskning på ämnet men förståeligt då det verkar vara ett relativt nytt ämne att gräva i. Det jag finner mest intressant är hur symtomen opererar och så ofta som de har blandats ihop med andra sjukdomar och orsaker.

Jag har slitit så hårt med att hålla vikten men det är omöjligt att styra. Vågen visade för några dagar sedan, 49 kg och hädanefter ska jag sluta ställa mig på den. Kan inte äta mer honung eller dricka mer äcklig protein. Usch!

Tack och lov så spekuleras det inte längre om anorexi, utan nu har jag kommit till experternas forum och där blev jag nämligen upplyst om att mitt problem med aptiten skylles enbart på PTSD. På grund av olöst trauma befinner sig kroppen på hög vakt och i ständig beredskap. Den har varken tid eller möjlighet att hantera föda och tydligen är det ett helt normalt tillstånd att – i chock och i fara – hamna i, som ligger djupt rotad i våra primitiva instinkter. Man ska med andra ord inte vara i behov av föda när man fryser, flyktar eller fäktas.

Just den detaljen har tydligen min hjärna inte uppfattat så därför nyttar det inte längre att tjafsa med maten så länge jag inte löser det problemet först, alltså att jag inte längre befinner mig i fara. Det hade också löst en rad andra symtom så som migrän, kräkningar, sömnbesvär, ryggont och det där jävla pisset med att jag inte kan kissa. Fyfan för ett jäkla projekt det är! Det är mina muskler som är så spända och min hjärna är otroligt nog inte kapabel till att få dem att slappna av. Och detta inkluderar visst även andra organ så som urinblåsan, tarmar, magsäck m.fl.

Så till lösningen. Den finns inte. Det är ta mig fan ingen som vet något om något. Jag vet inte hur många gånger jag läst samma sak om och om igen, – något annorlunda men till sist, samma sak. Jag vet att jag alltid klagar och pekar brister men jag skriver ju trots allt i syfte att avreagera.

Jag har nu blivit erbjuden behandling hos en slags grupp experter inom fältet som ska vara bland de bästa i landet. 18 sessioner psykoterapi ingår i en slags akut PTSD- packe, en-två gånger i veckan. Nu ska det hända saker lovas det i all optimism. ”Du är allt för ung för att ha det så här”, säges det. Jo tack, det uppskattas otroligt, MEN.

MEN! Det är inte min grej. Dessvärre. Jag har nu gett det en ärlig chans och jag börjar faktiskt bli rädd för att det inte finns någon som förstår hur stor chansen egentligen är, – att det kan få motsatt effekt. Jag mår alltså sämre än någonsin och antal gånger jag går in och ut ur chock eller tillstånd ”frysa” som de kallar det, har ökat markant det sista.

Jag fick gå igenom ett antal olika besök till diverse experter innan jag kom så här långt, och nu är de redo och peppade på att ”köra igång”. Jag är för fan helt slut!

Om de nu så gärna vill att jag ska ”känna” och ”känna” och ”känna” lite till så är allt jag ”känner” just nu, FEL! Känslor är ett enormt berg för mig och dessvärre inget som jag kan, har eller kommer att kunna hantera så som vanliga människor. Det är ett faktum som jag ständigt behöver försvara märker jag. Psykologerna kör på sina manualer och instruktioner och förväntar sig att jag ska reagera och fungera så som böckerna har lärt. Jag kan inte hjälpa att jag inte gör det. Det är bara så!

Är det verkligen bara jag som inte blivit lärd i det? Är det verkligen bara jag som endast blivit lärd i hur man INTE ska känna och vad man INTE ska göra och hur man INTE ska vara??? Min personlighet står i vägen för den behandling de erbjuder, jag förstår det – men har de verkligen aldrig övat på andra kandidater som är något lika mig?

Även om allt jag vet är fel så är det fortfarande allt jag vet och när man nått en ålder på 33 år innan man insett det så är det ta mig fan inte ”bara bara”!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s