Matematik.

Jag hade inte beställt det. Jag visste ju inte att sånt fanns på menyn. Vad jag önskar att jag aldrig fått smaka. Ingenting kan nånsin bli detsamma igen! Alla andra bleknar fort i jämförelse med honom. Har aldrig upplevt något liknande!
Det fanns ingen tid, inget rum – jag bara svävade. Min kropp fick eget liv och jag lät mig varsamt styras. Precis vad jag behövde. Sex veckor senare kommer fakturan. Den slukade mitt konto totalt. Historien om hur ett plus blev till många minus..

”I thought my demons were almost defeated but you took their side and you pulled them to freedom..”

När ska det här helvetet ta slut? När får jag tillbaks kontrollen över mig själv igen? Ständigt påminns jag om det som hänt. En doft från ingenstans och jag stelnar till, fryser till is och börjar skaka i hela kroppen. En minsta flashback och hela dagen är förstörd. Det är så tröttsamt! Samma sak hela tiden, om och om igen. Jag försöker distrahera, göra annat men resultatet är vekt. Sociala sammanhang skrämmer mig så det kan jag inte ty till. Sist jag försökte gick det inte så väldigt bra. Jag blev övertalad av en vän att följa med på en mindre tillställning med tilltugg och lite folk. Under middagen uppstod en häftig diskussion mellan två utav gästerna som den ena påstod vara bättre än den andre på att laga mat. Diskussionen gick lite över styr och rösterna höjdes något utöver det vanliga. Jag kämpade så in i helvete med att verka oberörd då diskussionen inte hade något med mig att göra men det gick inte. Med en smidig finnes gick jag ut på balkongen då badrummet var upptaget och bröt ihop. Fullständigt. Började gråta som ett barn och skakade som ett asplöv. Fick panik över hur jag skulle komma därifrån och försökte ringa taxi men rösten bar inte. Min reaktion var ologisk, det vet jag men i den stunden kändes den så hotfull och verklig. Jag blev rädd på riktigt och förstod själv inte varför? Min vän som jag hade kommit dit med kom ut och undrade vart jag tog vägen. ”Taxi” var allt jag fick fram och tio minuter senare blev jag eskorterad dit av två män som bägge var så chockade att de inte visste vad de skulle ta sig till.

Ingen aptit.

Det här med maten. Det är jobbigt. Jag tvingar verkligen i mig det lilla jag får till. Orkar inte tugga. Orkar inte laga. Inget smakar. Det tar stopp medans jag tuggar och jag känner hur det bara växer och växer tills jag till slut spottar ut det kladdiga innehållet. Usch! Det enda jag i princip får i mig är kaffe och vatten. Känner jag mig yr och svimmel tar jag en kopp te med honung för sockrets skull. Jag handlar ingredienser i butiken för att sedan kasta det i soporna när färgen blivit grön. Nästan alla mina kläder är för stora och jag gillar verkligen inte det jag ser i spegeln. Har gått ner ca tre kg den sista månaden.
När jag blev inlagd på psyk för ganska precis ett år sedan visade vågen 48. Idag visar den knappt 52..

Josåattöööö


Har nu varit singel i snart åtta år och kan knappt minnas något annat längre. Det där med att det finns många fiskar i havet är bara en stor, jävla lögn och även om så är fallet så verkar ju samtliga ”fiskar” ha drabbats utav en allvarlig förgiftning tack vare den allt mer sura miljö de tvingas leva i. Jag kan nämligen inte få tag på något annat än värdelöst skräp som någon annan stackare förmodligen just tappat med flit. Min första tinderdejt, 2015 skulle nog blivit till en riktigt go komedifilm om den så skapats. Det visade sig nämligen att han just kommit ut ifrån ett längre fängelsestraff och hade blivit arresterad ombord på ett plan utav Säpo som sedan lämnat över honom till Norge. Han hade varit internationellt efterlyst ett tag och var då den ende utav tre kompanjoner fortsatt på fri fot. I Brasilien väntade ett låååångt fängelsestraff men eftersom Norge inte lämnade ut honom behövde han inte tänka så mycket över det. Han behövde liksom bara inte åka dit igen. Allt eftersom kom fler detaljer fram och det visade sig att han suttit inne med bland annat Anders Breivik och hade varit inblandad i många fler narkotikahärvor samt tjänat mer än multum under cirka tio års tid. Just nu bodde han dock hos en kompis och det var så jag råkade träffa honom oplanerat. Jag var nämligen på ”fest” i lägenheten över honom när jag hörde någon ropa mitt namn nedifrån. Han hade känt igen min röst och förstått att det var jag. Varför? Därför att jag i nästan två veckor snackat med honom i telefon. När han kom upp fick jag världens chock! Han var kort. Kort! När han gick såg det ut som att han drog ihop skinkorna för att han råkade vara akut bajsnödig och på något vis haltade sig fram med en jargong som var det mest osexiga jag någonsin sett. Och inte nog med det så hade han även världens största glögg mitt i käften. Färgen på det som såg ut att vara några slags tänder var, gul. Fy fan! Min kompis som ägde lägenheten frågade om jag hade ramlat någonstans och slagit i huvudet. Jag skulle filmat henne när hon rågrillade honom framför alla. Det började med att hon välkomnade idioten till sitt hem och ställde ett par frågor om vem han var. Han var dummare än en åsna. Det var vad han var. Shit vad jag skämdes. Några minuter in i konversationen ger jag henne klartecken på att köra all in. Hon ifrågasatte hans retarderade existens och sågade honom fullständigt och itu. Jag höll mig utanför diskussionen och började tugga på något ätbart och njöt det jag bevittnade som om det vore den bästa film. Han blev slaktad. Hon var rå. När hon var färdig med honom blev han helt besatt och resten av kvällen gjorde han allt vad han kunde för att få henne i säng. Den såg vi liksom inte komma och vi skrattar hysteriskt åt det än idag..

Fuck off!

Det var precis så jag förväntades uppträda och hade jag tänkt lite med huvudet kunde jag enkelt ha räknat ut det. Jag hade ju varit där förut. Visste precis hur det var och hur det skulle bli men jag tänkte med, Gud vet vad och hamnade slutligen i rejäl knipa. No shit!! #metoo lyste med sin frånvaro och män betedde sig i vanlig ordning som avskum. Visst fan visste jag att det skulle bli så. Varför jag hade ignorerat det vet jag fortfarande inte. En stor majoritet av befolkningen ser hemska ut, to tell you the truth. De flesta är gravt överviktiga, högljudda och allmänt skabbiga. Endast i innersta Manhattan kan man spotta vad vi finner vara normalt. Men även dem är slitna. I NYC är pressen på karriär större än stor och vill man komma nån vart hänger framtiden mycket på den sociala biten också. Alla vill synas, dag som natt. Att knyta kontakter är viktigt. Man ska hela tiden visa vad man går för. Man hinner med andra ord aldrig sova. Jag kunde inte förstå hur de orkade? Jobba långa dagar under hög press och festa hela nätterna för att sedan vara tillbaka på jobbet redan kl 08 dagen efter. ”Are you coming with us tonight grandma, or do you need your beauty sleep as usual?” var något jag ofta fick höra och det bekom mig faktiskt inte det minsta. ”At least I look my age and not twenty years older, ha”, kontrade jag alltid med och det fungerade varje gång. Amerikaner ser gamla ut och det har jag funnit ut beror på att de sover för lite och stressar för mycket. De är skalliga, feta och fula nästan hela bunten. Allt handlar om status och erövringar. Jag som precis hade varit ett tag i Italien och gått upp några kilon kände mig friskare och starkare än på länge. Men det gick inte en dag utan att jag fick ta emot ständiga kommentarer om min vikt och mitt utseende. ”You eat something this year honey? I’ll buy you dinner anytime.” ”You don’t need the gym sweetheart, you need food!” ”How was the pizza? Oh, I can’t ask you. It looks like you never touched one in your life”
Kvinnorna hatade mig. Männen älskade mig vilket fick kvinnorna att hata mig desto mer. Jag hatade alltihop. I Europa såg jag ut som vem helst. Jag kunde inte hjälpa att jag i NYC vägde i genomsnitt 20 kg mindre än de flesta kvinnor i min omgivning. Jag avskydde uppmärksamheten det drog med sig och förbannade mig över de feta kvinnornas aptit. Jag ville verkligen inte bli flörtad med, stött på och konstant avbruten av en eller annan som återigen ville ha min uppmärksamhet. Jag ville inte ha sexuella inviter, sms och förslag och jag ville definitivt heller inte bli sexuellt trakasserad. Jag höll liksom fortfarande på att hämta mig från chocken av vad jag nyligen gått igenom så män och sex var ungefär det sista jag tänkte på eller behövde i mitt liv. Men så åkte jag till NYC och började gräva min egen grav…
Någon gång, precis innan jag skulle lägga mig i den sa jag – No thanks and fuck off, igen. #nmftg

Imorgon smäller det.

Det här är vad jag skulle vilja höra imorgon. Att jag ska prova att shoppa bort mina känslor. Fast det har jag gjort förut. När jag tänker efter så är det nog precis det jag alltid gjort. Jag är en materialist ut i fingerspetsarna . En pedantisk sådan. En jobbig jävel. Vet inte hur många gånger jag ordnat i garderoben dem sista dagarna? Allt snyggt och prydligt med alla galgar åt rätt håll. Färgkombinationer, storlekar, kort, långt, etc etc. Jag hämtade alla mina kläder efter att jag kom hem från NYC och tvättade samtliga minst två gånger för att få bort doften av mitt förra hem. När jag packade upp plagg för plagg slog doften mig som ett hån. Jag hade aldrig känt den förut. När jag bodde där. Doften. Nu kände jag den så starkt att jag flera gånger fick hulka mig av illamående. Doften av mitt hus. Till och med ytterkläderna tvättade jag för att aldrig mer påminnas. Så går jag runt i mitt nya hem som är ca 250kvm mindre än mitt förra och donar och ordnar med alla mina kläder och de få saker jag fick med mig. Städar, dammar, torkar, pyntar och organiserar. Precis som jag älskar att göra. Och nu får jag det till utan problem. Jag har all tid i världen att hålla det fläckfritt så att jag kan andas. Och när jag tänker på alla resterande saker som finns kvar att hämta drabbas jag av en djup ångest som gör ont i hela kroppen. Den hanterar jag faktiskt någorlunda tack vare all ordning och reda i mitt nya hem. #ångestsomfan